att hitta rätt

Alla ni har säkert varit med om att en vän, familjemedlem, pojkvän/flickvän fyller år och ni ska köpa något. Den svåra frågan är vad. Man vill hitta något speciellt, köpa något som verkligen berör. Något som personen kommer att komma ihåg - helt enkelt något speciellt. Men något speciellt kan vara vad som helst, det kan vara från värsta lilla saken till värsta stora saken! Eller måste det ens vara någon stor sak för att man ska bli glad? Måste det ens vara något som kostar pengar? Det är ju ändå tanken som räknas. Men ändå så sjukt svårt att komma på något riktigt speciellt. Speciellt när man ska komma på något till en mycket speciell person som ligger så varmt till om hjärtat mitt.

Dock har jag en idé just nu, men får se. Jag har i alla fall lite mindre än fyra veckor på mig tills jag måste ha fixat något. Så får se hur länge denna idéen kommer vara bra! Men måste nog i alla fall börja med den nu, för det kan ta tid. Men jag tror det blir bra ändå i slutändan. Det är något speciellt och personligt. Får hoppas på att Daniel kommer att gilla det i alla fall! (:


när är man redo ?

Nu var det som sagt ett tag sen jag skrev här i denna kategorin. För mig när det gäller relationer med kärlek - pojkvänner, vänner, familj etc. Ja det har varit fullt upp och inget av detta som har hänt har jag viljat ta upp. För rädd att folk kan ta illa vid sig - så då är det bäst att hålla tyst!

Men nu finns det något i mina tankar som gör mig förvirrad och tror jag inte är den enda som har tänkt såhär någon gång. Rubriken som jag har tänkt ta upp idag är -  Redo att gå in i ett nytt förhållande? Hur vet man att man kan gå vidare och börja dejta nya killar/tjejer.

Om jag skulle svara på den frågan så skulle jag säga - "det är upp till dig själv", ett tips är ju att inte ha känslor kvar för exet. Men det är inte så lätt att veta om man har det eller inte. Men då har jag ett annat tips..blir du avundsjuk när han skriver eller umgås med andra? Tänker du på honom och kan inte sluta tänka? Gråter du dig till sömns? - Då har du garanterat inte kommit över ditt ex och ska inte gå in i ett nytt förhållande.

Det är heller inte smart att bara för att du kanske tror att du kommer snabbare över ditt ex, genom att träffa nya och strula med massa folk under fester och sådant - vissa kanske det funkar för, men inte för mig. Jag blir snarare tvärttom - ledsen och mer deprimerad.

Om jag skulle prata om mina egna känslor och erfarenheter som jag har just nu, så har jag en känsla över att jag har "kommit över" mitt ex. Visst tänker jag på honom och minnerna kommer alltid finnas kvar. Men eftersom avståndet var så pass långt mellan han och mig och inte träffades så ofta så har det blivit lättare för mig att tänka nytt.

Vissa kanske tänker att jag borde lugna ner mig. Men i princip har jag inte känt att jag har haft någon kille på nästan två månader - förlåt, men det kändes så, och detta bevisar att detta var det bästa för oss två. Det finns bättre för dig och det finns bättre för mig. Jag vet just nu i detta sammanhanget att jag inte går för snabbt fram. Jag vet vad jag vill. Och man måste kunna gå vidare från sitt ex. För vissa kan det ta lång tid, för andra mindre. Alla är vi olika och alla tar saker och ting på olika sätt.

Men när vet du att du är redo?


busted !

Jag har märkt att det inte alltid är lätt att stötta och finnas till för två personer, två personer som har en speciell relation till varandra. Kanske inte kommer överens eller har haft ett tidigare förhållande. Och jag lovar, i något av detta fallen så är detta inte lätt! Har varit med om båda två dessa saker jag nämnde.

Blir extremt svårt när man vid en punkt märker att den ena har förståt hur den andra tänker, och där står man och redan vet den saken. Vad gör man då? När man är en sån kompis som vill verkligen hjälpa allt och alla, men som tyvärr inte går..

Allt detta är verkligen hur svårt som helst. Ska man bara ignorera allt och strunta i sina vänner och deras problem?
Kanske borde man välja vilka problem man ska själv ska lägga energi på. Men man vill ju så gärna finnas där oavsett vad. 

Även om de inte går, och det har jag verkligen fått in i mitt huvud nu, för jag har märkt själv att jag ibland säger till mig själv att inte lägga lika mycket energi på vissa personers problem. Men är man egoistisk då? Nej jag tycker inte de. Man måste kunna tänka på sig själv också.

Känns som om ibland hur det än slutar, så blir man ovän med en av vännerna. För det blir atomatiskt att man väljer sida, även om man försöker att unvika det.


use somebody

Ni vet när man pratar med en kompis om hennes eller hans problem eller tankar, och sen känner man att man vill prata om sina egna ibland och dom inte lyssnar? Finns liksom inget intresse där, utan allt ska gå åt dom och som om dom inte orkar tänka eller lyssna på den andra. -  Någon som känner igen sig? 

mobbad ?


Efter att ha hört och säg, svaret är enligt mig - nej!

ur vecko revyn



Ni om får hem vecko revyn månad efter månad antar jag att ni har läst och kollat egenom hela tidningen. Fick ni samma reaktion som jag? Ja, jag tror det! Först blev man chockad - "men gud?! är detta inte lite för privat?!" Men man ska ju vara öppen, eller? Tror faktiskt att nästan alla nojar och oroar sig lite smått för sitt underliv. Som sagt, 17% av alla läsare i Vecko Revyn gör det. Finns ju flickor/kvinnor som inte läser tidningen och som inte har svarat, som säkert gör det.

Från min egen sida så tycker jag att det var sjukt bra att tidningen har gjort ett sådant här undersökning och skrivet om det.
För alla borde vara nöjda med vad man har. Nu försöker jag vara den där positiva Rebecca igen - det går väl som det går!

Ni som har läst den lilla artiklen, vad tycker ni?

pause

Måste tillägga också att detta är bara ett ämne som jag har valt att skriva om - så ni inte tror att det är just jag som är en person som är "drabbad" av detta.

Först och främst, går det att sätta pause i en bra kategori eller en dålig?
Det beror nog på vilka man frågar. Alltså nu menar jag pause i ett förhållande. Att någon i förhållandet vill ta en pause från den andra man är tillsammans. Men varför just pause och varför inte bara ta och göra slut? Blir det bättre efter man har tagit pause?

Många frågor som man vill ha svar på. Men som sagt tror jag att det är från person till person om det blir bättre eller inte. I och med att ta pause i ett förhållande så kan det vara att just den som tar pausen inte vet vad den känner och är som sagt osäker. Eller tar till en pause som undanflykt i stället för att göra slut.

Men även så kan en pause leda till att båda saknar varandra och man kommer på att man ska vara tillsammans. I detta fall är det en bra idé. Men jag kan tänka mig att det inte sker ofta.

Jag tänkte berätta för er om en av mina egna erfarenheter om en pause, eller kanske var mer ett uppehåll, som killen sa..

Vi hade varit tillsammans i lite mer än en månad och jag själv trodde och tyckte allt var bra. Men sedan åkte jag iväg på semester och han åkte iväg han med. I slutet av veckan var han helt stel och jag började drömma mardrömmar om att han skulle dumpa mig - patetiskt men sant. När jag kom hem och han fortfarande var iväg så var han fortfarande stel mot mig, tyckte jag i alla fall och andra också. Men han fick tillslut fram att han ville ha ett uppehåll - en pause - en time out. Ja tolka det hur ni vill. Men jag visste ju inte hur jag skulle ta det. Men blev som sagt helt förkrossad. Slutade med att han blev tillsammans med en annan och uppehållet, ja det snackade vi aldrig mer om. Knappt något överhuvudtaget..

Här har vi då ett exempel på hur det kan vara, en dumpnings-fras. Jag vet inte många förhållanden som blev till det bättre av en pause. Men man får hoppas att man slipper hela pause-delen i förhållandet/förhållanden. För hur bra är det egentligen?


får jag er åsikt ?

Mjukstartar denna kategorin med en fråga till er alla denna fredagskvällen :

Hur ser ni på ordet pause i ett förhållande,
vad tror ni oftast följden blir - en förbättring eller tvärttom?

kärlek

Detta blev verkligen ett långt inlägg, orkar ni läsa?
Har funderat på att börja blogga om relationer, vänskap - , familj - och kärleksrelationer. Någon som hade varit sugen på det? Att man kan komma med sina "problem" eller funderingar och att jag svarar på de jag kan svara på?

- Ett smakprov hur det skulle kunna vara.

Man lever åt efter åt, utan att hitta just den kärleken. Man har den på ett annat sätt, genom familjen och vännerna. Men man vill ha mer än så. Man hittar någon som man har hört att han gillar en. Man pratar och bestämmer för träffas - man blir kär. Första kärleken.

Men, inte första gången för killen. Utan han är bara ute efter att vara med så många tjejer som möjligt. Man blir sårad när man får reda på hur det ligger till. Men sen kommer killen tillbaka och talar om för en hur mycket man tycker om personen och vill försöka igen.

Man träffas igen, har det hur mysigt som helst och man tror att detta är det - Detta man har väntat på! Men dagarna går, och man märker att samma sak händer igen. Pratar med killen, han säger det klassiska "jag vet inte vad jag vill", man vet inte vad man ska göra - skita i honom och leta vidare efter kärlek?

Killen övertalar henne återigen. Sedan håller det på såhär, flera år. Bara för att hon inte vill släppa taget, hon tror och hoppas på att han ska förstå att hon är den rätta, och känna samma sak som hon.

Medans åren går, killen gör samma sak gång på gång. Hon gråter sig till sömns, hon vill så gärna ha honom och hon vet inte hur hon ska göra. Tankarna om hon ska strunta i honom dyker upp dag efter dag. Tillslut tar hon sitt förnuft till fånga och lägger killen bakom sig.

Det dyker upp en annan kille som hon tror är så speciell. Bättre än den förra och allt känns perfekt. Han är den rätta! Men tiden går och plötsligt blir hon sårad, mer sårad än vad hon trodde hon någonsin skulle kunna bli! Tårarna dyker upp mer och mer. Nu vet hon inte hur hon ska ta det. Hon kommer aldrig finna kärlek igen. Hon kommer aldrig få någon så underbar som just den killen var.

Dagarna går och långa perioder som inte är glada, självförtroendet ligger på minus och det är omöjligt att få det till plus. Saker händer och hon hamnar på ställen som hon inte skulle hamna på om inte självförtroendet låg så lågt. Frågan som hon ställer till sig själv - kommer jag någonsin hitta tillbaka igen?

Hon ger upp allt. Det dyker upp personer som får henne tillbaka till jorden igen. Livet leker, glad för en stund, ledsen och glad och ledsen - det rullar på som en karusell hela tiden.

Tillslut finner hon en person som lyfter henne upp från gropen och hon vågar inte tänka - är det den rätta - även om hon vill. Men det kan hon inte, hon är skrämd från sina tidiga stunder i livet. Det känns så speciellt mellan dom, som hon aldrig har gjort innan. Men tänk, alltid har den tanken - det kan ta slut. Hur blir det då, hon kommer kanske ännu längre ner på sjävkänsla-skalan?


Det jag ville säga med denna text var att man lär sig efter varje förhållande man har, man blir sårad i allt. Allt blir också bättre, eller det mesta blir bättre efter varje erfarenhet man har haft. Då vet man ju åtminstonde vad som kan gå fel.

I texten när tjejen i början hittade en person som gång på gång blev sårad av samma person - att hon aldrig lärde sig? Att hon var för feg (om det nu är rätt ord) för att släppa taget och gå vidare. Men hon lärde sig säkert också, efter alla sina gånger med den killen.

Blir det alltid bättre att man tar tillbaka den man tidigare har varit tillsammans med?
Om jag skulle vara på det så är det ingen bra ide alls, liksom vill man verkligen tillbaka till det där - man kommer ju tillbaka till allt man har varit med om, i princip. Alla bra stunder - ja, det kommer tillbaka, till viss del, men kanske inte alltid lika bra som det en gång var. Och bråken men hade, om det var det som var problemet, kommer troligtvis bara växa allt mer.

Så tänk tillbaka redigt om ni verkligen vill sätta er i "samma sitts igen"

Jag är glad att jag har den jag har. För jag är verkligen lycklig nu. Och jag har också haft mina motgångar i perioder. Men enda sedan jullovet och fram till nu har jag faktiskt haft en toppen period och det måste jag tacka mina underbara vänner, familj och framförallt min underbara pojkvän <3

Sista ord :
Du lever bara en gång - lev i nuet och våga chansa om du verkligen vill!


RSS 2.0