everything hurts

Hatar denna känslan, tål det inte. Man är så oerhört ensam.. Även med folk runt omkring mig, känner jag mig ensam, men jag känner inte av det när jag är med vännerna, i skolan och på fritiden. Men här hemma, när man kommer hem från skolan och på kvällarna. Då blir det svårt, det är då man måste bita ihop och vara stark, eller måste man det? Tillslut orkar man inte vara stark längre, tillslut kommer tårarna och det fortsätter och fortsätter..

Jag hatar att vara själv, eller nej, att vara själv kan vara skönt. Men att känna sig själv och helt tom - det hatar jag så oerhört mycket. Jag vill bara skrika, få en varm och välkommande kram, någon som håller om mig och inte släpper taget.

Allt gör så fruktansvärt ont, vill inte vara själv längre...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0