it started out as a feeling, which then grew into a hope

Kollat klart på kvällens program och tanken på ämne till mediakunskapen ligger fortfarande och svider. Men tror jag vet vad jag ska skriva om nu, ska bara kolla lite på det mer innan jag bestämmer mig helt.

Känns som om detta snart tar kål på mig, att försöka le, att försöka gå vidare. Även fast man inte gör det. Att inte veta någonting, att försöka klara av dagarna med ett leende på läpparna. Nej detta går inte, vet inte heller hur man ska få det att gå igen. Jag vet inte, jag vet ingenting. Give me a sign!

Emma ringde för några minuter sedan och sa att hon nog inte följer med till Stockholm. Så, ser ut som om man åker själv, om det finns folk som vill träffa mig där? Annars är de mysigt att bara umgås med mormor och morfar i några dagar, komma bort från allt. Ska ringa dom imorgon och höra om dom är beredda på att få ett litet besök av mig under höstlovet. Ingen som vill följa med till Stockholm några dagar under vecka 44?



Now we're back to the beginning
It's just a feeling and no one knows yet
But just because they can't feel it too
Doesn't mean that you have to forget


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0