i would lie if i told you that you are irreplaceable

När man har bestämt sig att man ska göra något. Som nu, att jag ska jobba med arbetet. Ja då går tankarna åt något helt anna håll. Man vill koncentrera sig på sitt och strunta i allt runt omkring, men det går inte..

I dont know about tomorrow.. I can only hope...

Man märker när någon ignorerar, man märker när någon håller sig undan. Men varför kan man inte få ett ärligt svar. Behöver inte säga det du tror jag vill höra - de positivta svaret. Nej, det jag vill veta är sanningen. Det är det enda jag vill veta.

När jag skriver dessa ord har jag gråten i halsen, ögonen fyllda med något blött. Tårar tror jag det heter. Men inget kommer, men det känns. Det bräns inom mig. Snälla, ge mig bara ett ord.

Mina ord till dig finns kvar, mina tankar, stunder, minnen. Allt. Rosen ligger fortfarande på pianot. Nu rinner det.. Jag vill inte, jag vill inte vara utan dig. Men de är det jag är nu och det gör lika ont varje dag..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0