mot skogarna

Nu är jag i full gång med mitt packande. Är bara datan kvar nu, så blir att packa ner den nu. Men tänkte bara skriva ett litet kort inlägg här först!

Jag har tänkt på en sak. Man växer upp med vänner som man sedan förlorar med åren. Man saknar dom, men har ingen kontakt alls med dom. Man kanske har känt just den vännen hela livet - sen dagis! Jag har en kompis, eller ja flera som det har blivit såhär. Den enda jag har kontakt med sen barnsben är Lovisa, och delvist Andrea också - vi snackar i alla fall då och då ju. Men andra som man gick med på Urshultskoln är borta ur ens liv. Sorligt - ja det kan man säga. Man ser hur långt dom har kommit med sitt liv, även fast man endast är 18 år. Men man ser hur långt bort dom är. Och man ser saker som man inte trodde att den vännen skulle göra, och det gör en oerhört förvånad.. Men man glider ifrån varandra. Vänner kommer och vänner går. Det är endast familjen som består! Ja eller något. Man får hoppas på att man har kvar vännerna som man har i dagsläget. Men det kommer väl komma dom dagarna då man sitter där och man har förlorat vänner. Jag har förlorat många, och det är inget roligt alls. Men man växer ifrån varandra - det är så livet är. Men man får hoppas på att åtminstonde har kvar dom äkta vännerna hela livet ut. Återstår och se vilka dessa är..

Nej nu måste jag packa klart, och det regnar ute! Suck, och det är typ en kilometer dit! Aja tur som fan att man har paraply med sig (y) Hörs senare när jag är hemma igen. Finns på mobilen, och jag lär skicka mycket! Eftersom det är segt att åka tåg - själv!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0