kärlek

Detta blev verkligen ett långt inlägg, orkar ni läsa?
Har funderat på att börja blogga om relationer, vänskap - , familj - och kärleksrelationer. Någon som hade varit sugen på det? Att man kan komma med sina "problem" eller funderingar och att jag svarar på de jag kan svara på?

- Ett smakprov hur det skulle kunna vara.

Man lever åt efter åt, utan att hitta just den kärleken. Man har den på ett annat sätt, genom familjen och vännerna. Men man vill ha mer än så. Man hittar någon som man har hört att han gillar en. Man pratar och bestämmer för träffas - man blir kär. Första kärleken.

Men, inte första gången för killen. Utan han är bara ute efter att vara med så många tjejer som möjligt. Man blir sårad när man får reda på hur det ligger till. Men sen kommer killen tillbaka och talar om för en hur mycket man tycker om personen och vill försöka igen.

Man träffas igen, har det hur mysigt som helst och man tror att detta är det - Detta man har väntat på! Men dagarna går, och man märker att samma sak händer igen. Pratar med killen, han säger det klassiska "jag vet inte vad jag vill", man vet inte vad man ska göra - skita i honom och leta vidare efter kärlek?

Killen övertalar henne återigen. Sedan håller det på såhär, flera år. Bara för att hon inte vill släppa taget, hon tror och hoppas på att han ska förstå att hon är den rätta, och känna samma sak som hon.

Medans åren går, killen gör samma sak gång på gång. Hon gråter sig till sömns, hon vill så gärna ha honom och hon vet inte hur hon ska göra. Tankarna om hon ska strunta i honom dyker upp dag efter dag. Tillslut tar hon sitt förnuft till fånga och lägger killen bakom sig.

Det dyker upp en annan kille som hon tror är så speciell. Bättre än den förra och allt känns perfekt. Han är den rätta! Men tiden går och plötsligt blir hon sårad, mer sårad än vad hon trodde hon någonsin skulle kunna bli! Tårarna dyker upp mer och mer. Nu vet hon inte hur hon ska ta det. Hon kommer aldrig finna kärlek igen. Hon kommer aldrig få någon så underbar som just den killen var.

Dagarna går och långa perioder som inte är glada, självförtroendet ligger på minus och det är omöjligt att få det till plus. Saker händer och hon hamnar på ställen som hon inte skulle hamna på om inte självförtroendet låg så lågt. Frågan som hon ställer till sig själv - kommer jag någonsin hitta tillbaka igen?

Hon ger upp allt. Det dyker upp personer som får henne tillbaka till jorden igen. Livet leker, glad för en stund, ledsen och glad och ledsen - det rullar på som en karusell hela tiden.

Tillslut finner hon en person som lyfter henne upp från gropen och hon vågar inte tänka - är det den rätta - även om hon vill. Men det kan hon inte, hon är skrämd från sina tidiga stunder i livet. Det känns så speciellt mellan dom, som hon aldrig har gjort innan. Men tänk, alltid har den tanken - det kan ta slut. Hur blir det då, hon kommer kanske ännu längre ner på sjävkänsla-skalan?


Det jag ville säga med denna text var att man lär sig efter varje förhållande man har, man blir sårad i allt. Allt blir också bättre, eller det mesta blir bättre efter varje erfarenhet man har haft. Då vet man ju åtminstonde vad som kan gå fel.

I texten när tjejen i början hittade en person som gång på gång blev sårad av samma person - att hon aldrig lärde sig? Att hon var för feg (om det nu är rätt ord) för att släppa taget och gå vidare. Men hon lärde sig säkert också, efter alla sina gånger med den killen.

Blir det alltid bättre att man tar tillbaka den man tidigare har varit tillsammans med?
Om jag skulle vara på det så är det ingen bra ide alls, liksom vill man verkligen tillbaka till det där - man kommer ju tillbaka till allt man har varit med om, i princip. Alla bra stunder - ja, det kommer tillbaka, till viss del, men kanske inte alltid lika bra som det en gång var. Och bråken men hade, om det var det som var problemet, kommer troligtvis bara växa allt mer.

Så tänk tillbaka redigt om ni verkligen vill sätta er i "samma sitts igen"

Jag är glad att jag har den jag har. För jag är verkligen lycklig nu. Och jag har också haft mina motgångar i perioder. Men enda sedan jullovet och fram till nu har jag faktiskt haft en toppen period och det måste jag tacka mina underbara vänner, familj och framförallt min underbara pojkvän <3

Sista ord :
Du lever bara en gång - lev i nuet och våga chansa om du verkligen vill!


Kommentarer
Postat av: Emma

Håller fullständigt med dig! bra skrivet!

2009-03-12 @ 23:04:32
URL: http://eeemma.blogg.se/
Postat av: Anna

Jag förstår dig precis och känner igen mig i din text. Skillnanden hos mig var att jag hela tiden var kär i en kille, som både gjorde mig gladast i världen och sårade mig, men som jag höll fast vid för han var den rätta (jag visste det) och när han "mognat" insåg han att han älskade mig mest i hela världen och inte kunde leva utan mig :)



Jag tycker verkligen att du ska skriva om sånt, det berör många :)

2009-03-13 @ 10:42:04
URL: http://soockertoopp.blogg.se/
Postat av: Anna

Jag förstår dig precis och känner igen mig i din text. Skillnanden hos mig var att jag hela tiden var kär i en kille, som både gjorde mig gladast i världen och sårade mig, men som jag höll fast vid för han var den rätta (jag visste det) och när han "mognat" insåg han att han älskade mig mest i hela världen och inte kunde leva utan mig :)



Jag tycker verkligen att du ska skriva om sånt, det berör många :)

2009-03-13 @ 10:45:05
URL: http://soockertoopp.blogg.se/
Postat av: Jinet

Hejsan!



Vilken fin blogg du har.



Ska vi följa varandra på bloglovin ? <3

2009-03-13 @ 14:28:41
URL: http://pinklife.blogg.se/
Postat av: Anonym

kolla gärna in min blogg:)

2009-03-13 @ 15:19:15
URL: http://youngwoman.blogg.se/
Postat av: M O S A N

Fin blogg!



Allt bra? :)

2009-03-13 @ 20:54:30
URL: http://lillmosan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0