090210 - see you soon

Att försöka hitta sig själv är inte det lättaste..
och att bli stark i sig själv kan vara ännu svårare.
Speciellt när det finns folk runt en som tynger ner en dagligen,
det gör inte saken lättare..


Känns verkligen som om man skulle ta och skita i allt nu. Ta och ställa in hela skiten. Hur glada skulle alla bli då?
Då kanske det inte fanns någon som sa till mig "varför är du så glad?".
Om jag får säga det själv - och det får jag - så fattar inte jag varför man får höra det varje vecka. Liksom, jo jag kanske skrattar mycket utanpå, men det är bara skalet. För inuti, ja där finns det inte mycket att le för - känns det som. Det känns så falskt alltihop. Tänk om man skulle ställa in det? Vilka glada ansikten man skulle få se. Men jag har en känsla, en känsla som säger att den kvällen kommer man aldrig att glömma, hur den än börjar och slutar.
Man får nog helt enkelt bita i det sura äpplet och le så mycket man kan - fortsätt på samma sätt..

Nu är klockan snart tjugo över fem och jag borde börja plugga.

Föresten så har min data börjat dampa en hel den den senaste tiden, t ex att den går inte att ladda. Så blir inte så mycket tid framför datan - vilket egentligen är bra för min del - tyvärr mer tid med skolan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0