scratching your head

Varje gång man känner att man är på väg upp igen. På väg mot bättre dar. Då dyker något nytt upp och man faller igen. Ett halv år har nu gått då man inte har varit på topp. Ska man nu få kämpa igenom ännu ett halvår med samma känslor inom sig. Att vad man än gör så blir allt bara fel.

Det måste bli en förändring. Står inte ut med att må såhär sista halvåret av gymnasiet. Det går inte, inte när det inte finns någon glädje. Måste hitta glädje, men kan inte göra det själv. Men själv blir man när sånt här händer. Går inte. Klarar inte av mer.

Står där, med öppna armar och ingen som kommer. Står där helt ensam. Måste kämpa, måste kämpa mig upp igen - ensam.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0