Come What May

 

Just nu vet jag inte vad det är med mig. Tårar bara rinner ner ifrån min kind. Efter ett tag med att ha suttit här, kollat gamla bilder, lyssnat på gamla låtar. Gamla minnen dyker upp. Jag väntade bara på det. Tårarna. Det kommer inte som en chock längre. Just nu är det en självklarhet. Detta är patetiskt! Jag är patetiskt! Det är inte heller någon nyhet för mig precis. Just nu orkar jag inte heller vad folk tycker. Om dom tycker jag är patetisk, barnslig eller ja vad ni nu tycker om mig just denna stund eller vad ni tycker om mig i allmänhet. Jag bryr mig inte längre. Låter tårarna rinna, rinna ner för min kind. Vill känna mig ensamast i världen. Vill gråta mig till sömns. Vill ... inte vara med längre .

Av detta inlägg söker jag INTE uppmärksamhet. Så ni behöver INTE kommentera det. Jag bara vill skriva av mig..
Som jag vill i dom andra inläggen också. Jag skriver för min egen del...

Kommentarer
Postat av: Alexandra

Nu kommenterar jag ändå! För jag vill att su ska veta att jag finns för dig gumman <3

2008-09-28 @ 10:00:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0