Give Me One Last Wish

Något inom mig vill ut, något som jag inte redigt kan sätta ord på vad det är. Något sorgset som vill komma ut. Sorgsenheten hittar ingen väg, vet inte vart den ska ta vägen i kroppen längre. Stanna kvar, flygga ut, stanna kvar, flygga ut...

Känns som om man är osynlig, som om ingen ser en. Utan alla bara ser egenom, varken ser eller hör vad man säger. En känsla som inte är den bästa, en känsla som jag vill få bort. Vill vara syndlig, vill att folk ska se. Vill att folk ska märka..

Vet inte längre vad jag ska skriva, men jag trivs inte såhär längre..
Någonsin kännt att du är ensamaste i världen?

Vad är det som händer?
Håller jag på att bli osynlig och tynar bort?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0