oNödigt tänkande ?

Då var man hemma igen. Hemma i kära lilla Urshult. Känns faktiskt bra att vara hemma. Tur det, annars hade jag inte varit så värst glader att vara hemma.

Men sjukt skönt att ha få kommit bort ifrån allt här hemma och överallt annars. Fast känns som om problem förföljer en, problemen och tankarna kommer förfölja en vart man än går, vart man än befinner sig. Dom kommer ändå alltid finnas där vid ens sida.

Kände vissa stunder där nere att allt kom ändå, tankarna.
Hur kan någon veta vad man tänker, när inte ens man själv gör det? Hur kan någon bara märka vad det är, när man inte ens själv märker? Allt detta bara förvirrar en allt mer för varje minut som går.


Hur hade det varit, jag har inte ens vågat tänka den tanken själv. Jag kan inte ens göra det! För mig är det ..omöjligt och onödigt tänkande. Men om man ska tänka på det? Nej!, det går inte!! Jag får inte! Det är inte lönt att ens tänka på det! Så varför gör jag det?! Varför gör jag det dagligen då? Varför erkänner jag inte själv, kanske hade varit lättare då, eller tvärtom..

Rösterna som säger till mig en del saker, var vill dom? Vad vill dom får ut av det? Något är det ju, annars hade dom inte sagt det. Men jag kan inte tänka på det, kan inte, går inte!

Men är det det jag verkligen vill? Skulle jag ta tillbaka? Skulle jag bli lyckig? Skulle det bli som det var innan?
Dom frågorna, kan jag inte ens tänka på mer än några minuter förens tårarna börjar rinna..
Lika bra att bara försöka låta bli.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0