Don't worry

Har du någonsin känt att du vill bara bort från där du befinner dig? Lämna allt bakom dig och börja om från ruta 1. Den känslan har börjat dyka upp den senaste tiden för mig. Hur skönt hade det inte varit att bara åka någonstans där ingen känner en och man kan få vara säg själv?

Nu kanske ni tänker "men varför är du inte dig själv bara då?". Men hur lätt är det när alla ändå bara dömmer en, gång på gång. Nu när man har gått på en ny skola i ett år, känns det som om man kan vara sig själv lite mer i  alla fall. Visst lite av folket är samma, men mycket av det är nytt. Tänk sen efter dessa två åren så lämnar man skolan, vännerna och alla andra och flyttar någonstans långt, långt bort. Skönt för vis del, träffa nytt folk och få nya erfarenheter.

Men där dyker också ett annat problem för mig. Räddheten. Rädd för att bli ensam. Vad gör man då?  Bara att bita ihop och kämpa vidare? Hur lätt kan det vara egentligen? Det är något jag kommer få ta reda på och ta itur med då, när den dagen kommer. Just nu ska jag koncentrera mig på nuet och ta vara på den tiden som är just nu och tänka på mina vänner, familj och kanske framförallt - mig själv!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0